lifeinsunshinestate.blogg.se

ÄNTLIGEN! 

 

Efter många timmars resande med många om och men så lyckades jag och Anna landa i våra sängar runt 00.00 lokal tid. Som sagt så var resan hit väldigt lång och jag han blev irriterad många gånger medan åtminstone Anna höll humöret uppe. Började redan på Arlanda då vi inte fick till incheckningen och eftersom vi redan var sena dit började stressen ta på nerverna. Nog för att man var trött eftersom vi åkte 03.00 från huvudkontoret och planet lyfte 06.30. Det var många av kompisarna som hade med sina pojk/flickvänner och det var rätt hjärtskärande att se alla så lyckliga hjärtan rasa samman för en stund. Det gick bra att säga hej då till våra föräldrar tills min mamma bröt ihop som gjorde att jag började grina, som i sin tur ledde till att Anna började grina och till sist så började väl såklart Annas mamma Helena också. Men det var okej för vi var ju som sagt inte de enda. 

 

Planet till Paris gick rätt snabbt, både jag och Anna slumrade väl till en stund och när vi kom fram hade vi inte jättemycket tid på oss så vi fick nästintill springa hela vägen till vår gate. Och för er som inte varit på Paris flygplats, den är krånglig! Vi flög från Paris till Atlanta och den resan tog väl runt 7-8 timmar. Här ska vi sitta en hel skoldag tänkte vi men det gick rätt bra. Planet hade både filmer, serier, spel så vi höll oss rätt sysselsatta + att vi sov en del. 

 

Framme i Atlanta behövde vi verkligen inte stressa, vi hade 6 och en halvtimmes väntetid till flyget som skulle ta oss till Florida. Men vi var nöjd över att vi åtminstone tagit oss till USA och inte till Hong Kong. Vi fick köa rätt länge till passkontrollen eftersom vi landade den tiden det var som MEST folk. Sju plan hade landat samtidigt och alla skulle kontrolleras. I passkontrollen blev vi ganska utfrågade med det löste sig också. Men det är här det roliga börjar. 

 

Anna tar sitt pick och pack och börjar hästa iväg medan jag blir stoppad där vi skulle lämna ifrån oss väskorna. Anna som är i sin egna lilla värld ser inte detta utan fortsätter sin lilla resa och när hon vänder sig om är ju jag borta. Jag blev tagen till ett rum där de ville undersöka mitt äpple som jag såklart hade i väskan. Anna och jag tappade alltså bort varandra och båda hade gråten i halsen innan vi hittade varandra igen, Till slut fick vi sätta oss på flyget mot Daytona Beach där Amy, vår handledare och Sven hämtade oss. Jättetrevliga människor som visade oss lägenheten, bilen, garaget. Vi har ALLT. 

 

Nu när jag äntligen slog upp mina ögon, relativt tidigft här i USA fick jag mötas av ett vackert Florida. Detta kan vi bli van vid. Nu ska jag försöka få liv i Anna som fortfarande sover. En frukost på starbucks och sen lite handling står på schemat. Kanske hinner vi med någon timme i solen och poolen. Ha det bra hemma!